Lazy Sunday - NOT!

En söndag i icke arbetets-tecken. Det får räcka med att lördagen veks åt arbete. Dock så har inte det varit en lat söndag här inte. 

Morgonen började med ett pass på gymmet. Inte för att det tar så väldans lång tid att köra mitt rehab-program, men ska det göras så ska det göras ordentligt på Friskis. Det bästa är att få inta bastun en stund. Inte säskilt länge, men så skönt. En egen stund i tystnad.

En söndagsfundering - hur länge rehabar man? Har nu kört på i nio år. Nio år! Nio år utan avbrott. Galet, sa Bill! Skulle vara skönt att kunna se en ände i det hela, men jag lär få fortsätta. Tur att jag har uthålliga sjukgymnaster. Tänk på det ni som gnäller över vården. Det finns stjärnor som lyser klarare än klarast, och dem har jag fått. 

Efter gym blev det vika tvätt, plocka i ordning bland kajakprylarna och dammsugning. Med andra ord hade jag det lite långtråkigt. Framför allt så var uppgift nummer tre inget bra val. Inte min kind of cup of thé. Nåja, nu är i alla fall de inneboende husdjuren utslängda. Dammråttorna! 

Ska ta mig an " Jag heter inte Mirjam." En stark bok, som berör och är mer aktuell än någonsin, då vi har 60 miljoner flyktingar i världen varav hälften är barn. Värsta scenariot sedan andra världskriget. Det känns gott att göra skillnad och skänka pengar till Unicef. Gör det du med. Gör skillnad!

En omtumlande vecka lider mot sitt slut

Då nalkas det helg. Äntligen! Har avslutat arbetsveckan med ett rehab pass på Friskis & Svettis. Var i och för sig hos sjukgymnasten igår, men det blev bara lite träning. Fick, som jag brukar, behandling av nacken samt akupunktur. Tyvärr så kan hon inte sätta nålar på vänster sida av ryggraden, i länden. De gör så sabla ont så hon var tvungen att ta ut dem. Om det blir samma nästa gång så får hon finna ett nytt ställe. Dagens gympass förlängdes med fem minuters promenad på löpbanden. Hoppas nu inte att det blir bakslag. Vill så himla gärna kunna promenera igen. 

Helgens begivenhet, femtioårsfest i Skåne, har tyvärr fått avbokas. Fixar inte att åka så långt och sitta en hel kväll. Trist, men bara att acceptera. Veckans händelser har verkligen spätt på värken. Kan ju lugnt säga att denna veckan och förra har varit både omtumlande och frustrerande. Fast, det som inte dödar det härdar. Eller är det tvärtom? Fast desto mer det blåser, ju rakar ska man stå. Vi får väl se hur det blir med det.  

Just nu är det bara skönt att få ligga raklång i soffan och pusta. Pusta och ladda mig. Å vad det skulle vara skönt med ett långlivat batteri i nervsträngsstimulatorn. Ett som inte behövde laddas varje dag.  Har ju haft den i snart tre år. Tre bra år, då den tar en del av nervsmärtan. 

Nu ska jag grotta ner mig i menyn från Pasta +. Se vad magen kommer att erbjudas för några godsaker. 

Ha en skön hösthelg!

Hur svårt kan det vara?

Uppenbarligen kan saker och ting vara svårt. Svårt som bara tusan. Tror snart att jag blir galen över ALLA mina olika kalendrar på Google. Så svårt att till och med den analoga kalendern ploppar upp som tankebubblor.  Inte kan det bli så illa så att jag kastar in handduken och går till Ordning och reda och köper mig en helt vanlig kalender. 

Nu är det ju så att jag förstår att det enbart hänger på handhavandefel. Ett så kallat SBT, skit bakom tangentbordet, men vad hjälper det när inte ens arbetets datasnille kan hjälpa mig. Men som sig bör, så är problem till för att lösas. Lösas utan en analog variant, men ytterligare en Googlekalender. Nu ska jag bara lära mig att ALLTID använda kalendern arb -15 , och inte de andra sju som jag har skapat och inte kan radera. Ja, hur svårt kan det vara? Jo, jättesvårt!

När gick det snett?

När hände det? När allt gick snett? När människor bara börja tänka på sig själva? Mottot sköt dig själv och skit i andra har vuxit sig större och större. 

Inatt somnade jag för att ganska snart vakna till raketljud. Trevligt! Våra nya grannar verkar fira sitt nybyggda hus. Just där kunde vi ha stannat och bara fått njuta av just det. Trodde jag! Tydligen var det så att det var då dansen började, eller i alla fall att spela på högsta volym fram till halv fem. Kul att folk har fest. Ännu mera kul hade ju varit om de hade ropat över planket att vi ska ha fest ikväll, för uppenbarligen var det ingen fest de hade kvällen innan - det var bara förfesten.

Jag gillar sociala medier. Tycker det är kul att vara med i olika sammanhang, både privata och arbetsrelaterade. Men varför måste alla ta saker som om det vore kritik? Ställs en fråga så är det kanske just bara det som personen vill veta och inget annat. Inget annat som läses mellan obefintliga rader. Jag blir så trött! 

Det finns en uppsjö av olika intressegrupper för bland annat ryggproblematik. Jag har valt att vara med i tre olika, och valt att lämna några. Varför är det så många som skyller på sjukvården, vänner, släkt mfl? Det är läkare som är dumma i huvudet, inkompetenta, gör fel mm. Väldigt många har svårt att se att de är inga tusenkonstnärer. Läkare och övriga sjukvårdspersonal kan inte trolla. Det är så lätt att skylla på den där någon annan. 

I förregår skrev en kille på Facebook att hans familj var i akut ekonomisk nöd. De fick ingen hjälp av soss, kyrkan mfl. Jag tittade på han och hans sambos FB-profil och det verkade vara en helt "vanlig" familj. Jeppe och jag pratade om det, och alla kan ju komma i nöd. Nu så Swishade vi inte över pengar, just för att man inte vet men jag skulle så gärna vilja. Jag skulle så gärna vilja lita på att detta stämde, vilket det inte gjorde. Allt var fejk! Hur kan man spela på folks välvilja? Jag vill kunna lita på folk!

Är det vår tidsanda som skapar detta? Det individuella valet? I så fall skulle jag vilja vrida på hjulet och snurra i en annan riktning. Arbeta med visa hänsyn, se inte allt som kritik och vidga dina vyer. 

Landet Lagom

Bor vi i landet Lagom? Jag blir så konfunderad. Antingen är det för kallt eller så är det för varmt. Just nu har vi över trettio grader på altanen och då hänger termometern i skuggan. Fast visst är det skönt att sommaren äntligen har kommit. Hoppas nu att det blir två fina veckor för alla sommarlovslediga barn. 

Min semester är på väg att lida mot sitt slut. Nu är jag ju så lyckligt lottad så att jag har åtta veckors ledigt, men är mer än väl värd dessa då arbetsveckorna består av långt mycket mer än 40 timmar och fem dagar. Lite är självförvållat, så jag klagar inte utan jag bara älskar mitt arbete. Så på måndag drar vi igång igen och eleverna veckan där på. Nu har ju mina små sexor blivit stora sjuor. Det ska bli spännande att få träffa dem igen. De har säkert blivit en halv meter längre och en del mognare. 

Nu kan man ju fundera över varför jag hänger i soffan inomhus, istället för att ligga ute i den gassande solen. Min kropp är inte gjord för trettiograders värme. Var på återbesök på hud igår och min panna var len som sammet. Några små förändring fanns dock på näsan och tinningen, som numera är frusna. Nöjd läkare och nöjd patient. Jag tog med mig att fortsätta att smörja ansiktet med 50+ och att skydda bröstet. Så därav soffhäng inne. Mäktar inte att sitta ute i solen, utan avvaktar tills det blir något svalare.

Trots att sommaren har mer att ge, så tänker jag framåt, på januari 2016 och nästa sommar. Vi är så otroligt glada och tacksamma över att få ta över svärföräldrarnas sommarhus i Haverdal. Haverdal - paradiset på jorden. I alla fall ett av dem. Siv och Pålle känner sig klara med Anckerbyn och har beslutat att lämna över till oss. De har bott där sedan 1963, varje sommar. Dessutom har vi och våra barn fått vara en del av detta. Det ska bli så otroligt kul att äntligen få äga något eget, även om vi har fått möjligheten att hyra på ett kalasbra ställe i åtta år, hos en underbar familj. 

Så nu har det mätts uppåt och nedåt, bredd och djup. Självklart ska den gamla unika charmen som just Anckerbyn står för finnas kvar, men med vår touch och utifrån våra behov. Sakta men säkert kommer vi att skapa vårt drömparadis. 

Jag tror att jag ska ta med mig en kanna vatten och sätta mig ute i skuggan och drömma mig bort. Suga ut det gottigaste av karamellen sommar. 🔆

Sommar och so...

Och just där skulle jag vilja skrivar sommar och sol, men just det saknar vi. Troligen kommer sommaren 2015 bli den sämsta på länge. Tre dagar på beachen, så här långt, och två veckors semester kvar innan det är terminsstart igen. Det går galet fort.

Avsaknanden av sommaren innebär att det blir en dyrare semester. Dagen har bjudit på mycket shopping och en del kultur. En sväng om Tylöhus och deras fotoutställning med bland annat Lennart Nilssons foto på olika människor. En sak är säkert, selfie är inget nytt.

Utställningen bjöd på många guldkorn.

I fredags var det dags för sommarens första paddling. En underbar tur från Grötvik till Tylön, som bjöds på härlig paddling och på god paj som Annika hade bakat, och sedan tillbaka. Lite gammal sjö och mycket sol. Så underbart!

Idag har vi fått hålla i hatten. Vinden har varit mer än frisk och oj vad jag skulle vilja surfa på de grymma vågorna. Får bli en annan gång.

Semester är, oavsett väder, så härligt. Snart så gäller det att ladda upp krafterna och dyka in i höstterminen 2015 med storm. Ett läsår som kommer innebära mycket spännande saker. 

Sött vs surt

Tänk om allt i livet vore sött, så lätt allt hade varit. Har kommit hem efter en fantastisk semester, då vi varit i Tyskland, Österrike och Italien. Vi har fått uppleva idylliska tyska städer som Würsburg och Nördlinger. Vandrat i Sefaus, Oberlech och Pettneu. Besökt Innsbruck och Salzburg. Ätit en äkta Sachertårta och druckit goda viner och öl. Vi har bott och umgåtts med vänner i Monza. Vandrat runt i Como, Bergamo, Monza, och bland byarna Cinque terra. Svalkat fötterna i Gardasjön. Njutit av Como- och Iseosjön med deras fantastiska utsikt. Hitlers Örnnäste, med fantastisk utsikt, har bevittnas. Vi har firat midsommarafton, försenat, med svenskitalienare, schweizare och svenskar på bästa  sätt. 

Jag känner mig så rik. Så fantastisk rik på underbara upplevelser och fantastiskta möten, mellan kända och okända ansikten. Att få ligga i soffan hemma hos Tinna och Franco och prata om allt och inget. Att få sitt ute och dricka en cappoccino på en piazza, eller för all del ett glas mousserande. Tänk vad detta sätter positiva spår i en mänsklig hjärna. Jag njuter! Vi har sådana fantastisk tur att få leva här och nu. Här och nu med våra nära och kära. 

Mitt i all denna fantastiska sötma strös ett lager med illasmakande beska. Surt sa räven, och då fick han ju inte se vad som sker i Sverige 2015! Han slapp se att gamla och sjuka, mycket sjuka, skickas hem med svåra smärtor och är sängliggandes. De får besök av hemvården, men har ingen rätt till äldreboende/vård. Det förväntas att de ska klara sig hemma när de är över nittio och sjuka. Jag blir så ledsen! 

Tankarna tar sig till pappa. Jeppe säger, av all välmening, att pappa "valde" det bästa. Han "valde" att somna in. Ja, jag tror att han hade tappat livslusten och insåg att han skulle inte klara sig hemma i huset. Han insåg att korttidsboende och kanske ett älderboende inte var hans  cup of thé. Att inte få leva ett värdigt liv i slutet av sitt liv. Det gör ont! 

På ett älderboende i Stockholm har patienterna åsamkas skador som eventuellt kommer från råttor. Ja just det, RÅTTOR! Det är inte sant! 2015 i Sverige! Vad är det som sker? Måtte de har kommit i bukt med problemen. Alla är ju värda det bästa. 

Jag drömmer mig tillbaka till Italien. Tänker att jag har flera veckor kvar av semestern och känner mig lyckligt lottad. Veckor som jag ska bara insupa med sötma. Bara "braiga" saker. 

So long i sommaren!