Sören vad beroendeframkallande

Jag höll mig väldigt länge, till och med väldigtväldigt länge, men igår fastnade jag. Wordfeud är beroende framkallande, helt galet. Är i och för sig inte förvånad, för alfapet är ju kul att spela fast svårt när man är solokvist hemma. Å andra sidan så finns det bra många värre saker att bli beroende av.

Sociala medier är också beroendeframkallande, fast ett kul sätt att lära känna både nya och gamla känningar. Dessutom så triggas jag lätt på Twitter och får tips och bra upplägg för undervisningen. Något jag definitivt borde ha gjort idag, är att skriva klart LPP:n för år nio under temat svenska författare. Fast ikväll har jag mest njutit av att inte vara en snurrepanna och att dagen har varit grymt bra.

Nu är det dags att stänga ner och släcka allt. Har helt tappat kontrollen över klockan och missat att träna. Så nu är det bara att ta fram snodden och bollen för dagens övningar. Blir svårt att komma till Agneta på måndag och inte få gå vidare i träningen. Vill så mycket, fast i lagom takt denna omgången. Däremot skulle det vara grymt gott att få komma till Friskis o gymmet, men den tiden kommer.

Nu till träning, kropp och knopp. Ska bara plugga in sladden på mobilen och krossa jeppp och glassbilen. Dröm sött!//M

Surt sa räven

 

...och nog sjutton kan man tro att jag har ätit citron morgon, middag och kväll. Ack ack så fel! Förra veckan började med så många fel som det bara går. Svärfar på Thorax-IVA med proppar i lunga och läckande aortaklaff, som slutade bra - som tur var. En bekant ligger nersövd på IVA för stroke, alldeles galet för ung. Medicinutfasning slår fullkomligt galet till, vilket skulle vara värst dag tre till fem. Tjena dag åtta nu och jorden snurrar alldeles för fort ÅT FEL HÅLL - stopp, sluta, lägg av! Tyckte att det vände i lördags, för att kännas riktigt bra i söndags. Ger upp och tar mig till läkare imorgon.

Helgen har även inneburit att vi lämnade in Jeppes bil på lackering och service. Svågern Larsa är hygglig och lånar ut sin bil, då han är bortrest i tre veckor. Snabbt beslutades det för att just hans bil fick transportera oss till Hjuvik i lördags. Bilen parkerades, med lyset på. Den var stendöd på söndagen. Skönt att en grym kille, som bodde granne med parkeringsplatsen, hjälpte oss. En sådan kille. Han gick in och googlade på var batteriet sitter på Defender. Gissa var? Under sätet, förarsätet. Typiskt engelsmän, eller? Lägg till att en del andra saker ploppar upp, vilket stör. Kan en enkel sak, som är överenskommet, bara få genomföras.

Ett inte allt för svårt beslut fattades, att hoppa över det tänkta träningspasset på Friskis gym och åker hem, bara en snabb runda förbi posten. Äntligen har mina skor från Naturkompaniet kommit. På med vänster, mmmm bra! På med höger, drar upp plösen och självklart går "öglan" sönder. Tjena! Idag är första dagen på resten av mitt liv. Det kan ju inte bli så mycket surar. Ska dra mig ut i köket för att få i mig lite i matväg - kanske citronmarmelad på en rostad brödskiva!//M

"Upp och ner är lika långt, men inte lika lätt!"

Blundar en stund...

...för att vakna upp och då ska jorden snurra åt rätt håll och tempo. Allt för att Soffipropp inte ska få tokbryt och skratta ihjäl sig. Fast det är ju alltid kul att man kan roa någon, och vissa lättare än andra. Dock är det dag fem imorgon och då har min läkare LOVAT mig att allt blir bra igen. Vilket jag verkligen litar blint på, då det vankas paddling och kräftskiva på Lilla Varholmen. Det vore ju fruktansvärt tragiskt att missa denna happening som vi har hållit fast vid i, ja i alla fall mer än 25 år. Vi startade långt innan barnen börja anlända. Dock är det så att festen har flyttats från Hasse och Gerds i Björlanda Kile till Hasse och Gerds på Lilla Varholmen, sedan några år tillbaka. Då började Claes och jag att införa traditionen nattbad i mareld, och ibland med brännmaneter. En och annan bastu kan det också tänkas bli, samt bubbel i utepoolen, på Lindroths altan.

Tror faktiskt att jag får lägga fram kameran och dokumentera det hela. Tänk om vissa händelser skulle försvinna ur minnet när jag blir äldre. Tänk om vi skulle glömma att vissa klättrar som apor i takstolarna mm mm. Ja det är festen som inte befäster att vi - alla - snart närmar oss femtio.

"Vill man leva, måste man gå med på att bli gammal"

Kärlek!//M

Hatar, hatar, hatar - men det kommer att bli så mycket bättre

Att vara ledig och göra precis vad jag vill, utan en massa måsten, är så grymt skönt och jag njuter till max. Däremot att vara hemma, när jag inte själv väljer det är såååååå tråkigt. Undrar ibland vilken kombo jag har. Trots detta, så blir det så mycket bättre, jag vet det tack vare min eminenta familjeläkare. Fanns väl inte på min karta att jag skulle få en sådan fantastisk läkare som ringer upp, om inte samma dag så i alla fall dagen där på. Ringde igår och var inte på plats, men fick beskedet att hon ringer runt elva idag. Innan nio var hon på tråden. Ett lugnande besked att jag är helt "normal" och att jag mår som jag gör är utsättningssymtom som är värst dag tre till fem. Jo jag tackar, trodde inte att jorden kunde snurra så fort och åt fel håll ;). Det är bara att bita ihop och uthärda. Dag fyra idag, så nu vänder det.

Dagen kan ju alltid ägnas åt att klura ut upplägget på kommunens barn- och ungdomsbudsdag, då jag ska hålla i en work shop. Jag har tillsammans med GRUL arbetat fram ett metodmaterial för barnmonventionsarbetet i kommunen. Det blev ett fantastiskt bra, material som alla skolor i Kungsbacka får glädje av. Det är en sådan grym sporre att få arbeta med människor som är som idésprutor, dessutom med idéer som går att förverkliga. Urkul!

Vidare kan jag ju alltid ägna mig åt att fortsätta med LPP-andet. Många är på gång, men helt plötsligt har det stannat upp och blivit så svårt. Något som satt som en smäck i ryggraden, har fått sig en liten puff i och med nya Lgr 11. Inte får att det är svårare, snarare tvärtom, utan det ställer andra krav på mig nu. Tror faktiskt att det är positivt. Jag har varit inne i LPP-svängen i ett par år och även dessförinnan skrev jag mina planeringar på liknande sätt. Eleverna ska alltid kunna förstå hur, varför mm.

Det kan ju också bli så att jag läser klart Låt språket bära -genrepedagogiken i praktiken eller några av de böcker som ligger på mitt sängbord. Eller så blir det så att jag bara gör ingenting! Först ska jag i alla fall koka mig en kopp kaffe, en kopp Nora-kaffe. Jeppe var i Nora häromdagen och köpte deras goda glass, och passade på att köpa med sig deras kaffe. Det är helt klart oschyst att köpa god glass om inte jag får. Detta straffar sig ;). Idag är Jeppe i Halmstad på kundbesök, så han fyllde upp bilen med familjens lager av frysboxar, väskor och tidningspapper så att han kan åka om SIA-glass i Slöinge.

Nej nu blir det kaffe och hembakad bulle, eftersom jag inte är på arbetet idag och får njuta av Bjersans bullar, som hon har tagit med sig av en speciell anledning till vårt arbetsrum. Bästa kollegorna =D//M

"Det finns inget mer sällsynt i världen än livet, de flesta människor existerar bara", Oscar Wild

Terminen rusar vidare...

Helt galet är det, men tiden rusar. Hösten kom med stormsteg, lika fort som sommaren lämnade sina minnen. Hösten fräschör är grymt härlig. Den höga luften och det växlande vädret. Vaknade inatt, kanske pga hostan eller av att det vräkte ner regn. Smattrandet mot tak, bleck och fönster är så rofyllt. Rönnen blir rödare och rödare, och jag ska plocka in något kilo och koka gelé. Passar bra till höstens kommande söndagsmiddagar med stekar och grytor. Trots viljan så tryter dock fantasin och matlagningen. Trodde aldrig att jag skulle välja bort hemlagad mat mot bambamaten, så ofta. Gillar dessutom att laga mat, men inte till mig själv. Får skärpa till mig, eller så får Jeppe och jag blir duktigare på storkok. Så kan det vara när man är ofrivilligt särbos under veckorna. Klagar inte, för vi är tacksamma för att ha ett arbete, dessutom bra arbeten, att gå till.

Mycket nytt händer på arbetet. Lgr 11, kursplaner, betygssteg mm mm. Helt plötsligt är det svårt att skriva LPP:er, något som har blivit rutin och vardag är numera inget självklart. Känns gott att få gnugga geni- och kreativitetsknölarna lite. Måste arbeta fram nytt material, nya verktyg för att få eleverna att levla. Målet är ökad måluppfyllelse. Att våra sjuor har fått sina datorer hjälper till och stimulerar till eget - alltså mitt - lärande!

Nu ska jag ta mig samman och skriva ner inköpslistan för veckans mat (väntar med spänning på Tastelines matkasse - fast den kommer inte på två veckor), för att sedan träna och krypa till sängs tidigt tidigt. Och inatt vill jag sova, hela natten!

"Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet", Stig Johansson.

Stockenträffen augusti 2011

Vilken helg! Sedan i våras har har jag spetsat in mig på olika paddelturer med Friskis och Svettis, framför allt lockade stadspaddlingen och övernattningsturen. I år har jag kunnat vara med på båda. Igår morse så var bilen fullpackad med allt som kan behövas för en paddelhelg. Vädret har vi noga följt och de visade inte de mest gynnsammaste, tom yr.no svek oss denna gången. 

 

 

Halv nio möttes vi upp i Billdal och det regnade och regnade och regnade...Det samma var det på Stocken. Vi som normalt verkligen packar ner allt glömde nog det som vi skulle ha som mest användning för, våra TORRDRÄKTER. För väta fick vi, från alla håll, men vad gör det när paddlingen är som bäst. Mycket vågor, hårt motstånd, surf på vågorna, paddling i smala sund och leka i strömmar. Vad gör då lite regn?

 

Vi placerade tälten i en "ring och spände en tarp emellan, perfekt för oss sju att sitta och laga och äta mat. Vi har haft det så himla roligt och trevligt. Tror inte att det finns en enda muskel i kroppen som inte har fått arbeta. Tuffpaddling, max njutning och så många skratt. 

 

Kan verkligen rekommendera alla att gå i Friskis & Svettis i Kungsbacka och hänga på paddlingsturerna.