...och nog sjutton kan man tro att jag har ätit citron morgon, middag och kväll. Ack ack så fel! Förra veckan började med så många fel som det bara går. Svärfar på Thorax-IVA med proppar i lunga och läckande aortaklaff, som slutade bra - som tur var. En bekant ligger nersövd på IVA för stroke, alldeles galet för ung. Medicinutfasning slår fullkomligt galet till, vilket skulle vara värst dag tre till fem. Tjena dag åtta nu och jorden snurrar alldeles för fort ÅT FEL HÅLL - stopp, sluta, lägg av! Tyckte att det vände i lördags, för att kännas riktigt bra i söndags. Ger upp och tar mig till läkare imorgon.
Helgen har även inneburit att vi lämnade in Jeppes bil på lackering och service. Svågern Larsa är hygglig och lånar ut sin bil, då han är bortrest i tre veckor. Snabbt beslutades det för att just hans bil fick transportera oss till Hjuvik i lördags. Bilen parkerades, med lyset på. Den var stendöd på söndagen. Skönt att en grym kille, som bodde granne med parkeringsplatsen, hjälpte oss. En sådan kille. Han gick in och googlade på var batteriet sitter på Defender. Gissa var? Under sätet, förarsätet. Typiskt engelsmän, eller? Lägg till att en del andra saker ploppar upp, vilket stör. Kan en enkel sak, som är överenskommet, bara få genomföras.
Ett inte allt för svårt beslut fattades, att hoppa över det tänkta träningspasset på Friskis gym och åker hem, bara en snabb runda förbi posten. Äntligen har mina skor från Naturkompaniet kommit. På med vänster, mmmm bra! På med höger, drar upp plösen och självklart går "öglan" sönder. Tjena! Idag är första dagen på resten av mitt liv. Det kan ju inte bli så mycket surar. Ska dra mig ut i köket för att få i mig lite i matväg - kanske citronmarmelad på en rostad brödskiva!//M
"Upp och ner är lika långt, men inte lika lätt!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar