Herre min skapare! När hände detta? Tycker mig tro att jag har samma kroppsform nu som för något år sedan, men ack så fel jag har. Den kommande helgens begivenhet består av Jeppes kusins disputation och det ska bli så skoj. Det finns egentligen bara ett mörkt moln på himlen och det är att jag älskar jeans, jeans och åter jeans. Just där kan även jag känna att dresscoden är någon annan. Eftersom Jeppe åker upp till Kumla i början av veckan, så plockade vi fram de tänkta plaggen som ska pryda våra kroppar och döm av min förvåning när min klänning satt något tight över ryggen. En sak är helt säkert, den klänningen kommer jag inte i eller ur själv. Tur att vi är två som ska gå och måtte inte dragkedjan spricka, för då är jag körd - så in i....
Banta är inte riktigt min grej, då mat och god dryck tillhör en av livets stora njutningar. Däremot så blir det inga bullar, kakor, godis eller annat mindre bra födoämnen just denna veckan. Tror även att det kan bli ett och annat träningspass på gymmet, för att avsluta veckan med att deffa ner mig. Å andra sidan så vet jag av erfarenhet hur detta kommer att sluta - precis som vanligt, jag äter mer än i vanliga fall.
För trettio år sedan så var mina föräldrar i Paris på semester. Min bror Peter och jag skulle vara ensamma hemma och vi hade fått matpengar. Dessa tar jag, ja alla, och åker upp till Bergéns i Vallda. Till saken hör att jag hade fått ett ryck att äta viktväktarmat i en vecka och köpte alla dessa ingredienser i en servicebutik. Sim sallabim så var alla våra matpengar uppköpta på bla tonfisk i vatten, som jag inte äter. Peter var inte arg, han var ursinnig!
Tur att jag får bestämma själv över inköpen den kommande veckan, men jag hoppar nog tonfisken.
"Det första man mister under en bantningskur är sitt goda humör", Gert Fröbe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar