Inget är som väntans tider

Fast nu, precis nu vill jag veta min behörighet. Gick precis in på Skolverkets hemsida och tittade på lärarlyftet. Jag har läst den lärarutbildningen som kom i kläm mellan den förra och den dess för innan. Enligt två av varandra oberoende rektorer, har fått information att vi som läste lgr 00 svenska och so 4-9 ska bli behörig i alla so-ämnen - även geografi som vi har noll poäng. När jag går in på Skolverkets hemsida så blir jag definitivt inte klokare. Detsamma gäller lärarlyftet. Det går tydligen inte att läsa från noll poäng, utan det krävs en grundkurs på 15 hp. Spännande! 

Ja, ja vad är en bal på slottet? Det är väl bara att vänta, fast jag tycker nog att jag borde få mitt lärarleg snart, då jag var snabbt inne med min ansökning. Nej, nu avslutar vi 2011 för att gå in i 2012. 2012 blir året som kommer bli så bra! Nu vänder det, eller hur? Brukar inte gilla att ge nyårslöften, då jag är speciallist på att inte följa dem. Fast i år har jag redan införlivat ett löfte och tror att jag ska följa James Agates löfte:

"Att tolerera idioter mer, förutsatt att det inte uppmuntrar dem att ta upp mer av min tid", James Agate

Leve väl!//M

Vänlyx eller lyxvän, eller bara lyx i allmänhet

Det var det där med vänner igen. Njuter till fullo av mina, både irl och genom olika digitala forum. Just idag har dagen förgyllts av min absolut äldsta väninna, ja inte till åldern då. Vi har känt varandra sedan juli 1969, då vi flyttade till Särö. Båda våra föräldrar hade då köpt ett kedjehus i ett nyproducerat område och där bodde vi vägg i vägg. Hela området var i princip befolkat med barnfamiljer, så kamrater fanns det mer än gott om. Helt otroligt så lätt livet var. Springa ut genom dörren och där var alla. Att vi dessutom hade hela skogen bakom oss och en fotbollsplan framför gjorde ju saken än mer enkel. Åldersskillnad var det ingen som pratade om, alla var med. Rödavita rosen, Jag begär krig, twist, långhopprep, Kurragömma, Burken - ja leka det kunde vi.

Ja och leker gör vi än idag, fast lite mer vuxet. Att fortfarande finnas i varandras närhet och att saker och ting bara är, känns lyxigt. Idag har vi bara suttit och fikat hemma hos mig, helt kravlöst. Att vi sedan är kloka och alltid har lösningar på det mesta, det vet vi ju ;). Dock fick den där behövliga promenaden stå tillbaka, pga av blåst som aldrig verkar avta. Tänk vad det skulle sitta fint med en vindfri, solig dag ute i kajaken. Får se om det vill sig på denna sidan nyår, vilket är tveksamt. Fast de hänger där de hänger och rätt som det är så är det dags. Även kajakerna är en lyx. Vårt boende är en lyx, att få bo så nära havet. Ja livet är lyx, med allt det innebär. 

Snart lägger vi 2011 bakom oss, med nya erfarenheter i ryggsäcken, och möter 2012. Blir 2012 förändringarnas år? Blir 2012 året då allt händer? 2012 - året då mycket händer. Jo, det kan jag lova! Många jubilarer och många anledningar till firande blir det, det vet jag. Så ring ut det gamla och ring in det nya!

 

Och glöm för all del inte att hålla i hatten! För hur som helst så är det är i motvind en drake lyfter. Kärlek!//M

Denna föränderliga värld - VVR

Vilken föränderlig värld vi lever i. När jag var lite så var det inte tal om att gå ut och vara med kompisar på helgdagar, och då var inte mina föräldrar kristna. Att handla på rean på juldagarna existerade definitivt inte. Kan faktiskt inte ens minnas att rean var en stor grej efter jul. Antingen har jag blivit gammal med ett slitet minne eller så var rean något som kommer efter säsongsavslut. Nu konkurrerar inte affärsidkare med produkter, utan nu är det öppettider och priset som står främst på tio i topplistan.

Tillhör lugnt den kategorin konsumenter som INTE vill eller orkar ta mig in till stan, en dag som denna. Helt klart är jag en som VVR - VÅGA VÄGRA REAN. Det kan i och för sig bero på att det blev en grym spontanshopping i torsdags, då den sista julklappen skulle inhandlas. Sofia önskade sig ett par jeans och vi styrde kosan mot Freeport och där gjorde vi tokfynden med stort F. Vi shoppade för ca 1500 och det kalaset skulle ha kostat ca 6 000 kr vid ordinarie pris. Vi kom hem med ett par Filippa K-jeans, två klänningar, fem skjortor samt ett gäng med strumpor. Galet! Vilken tur att mina garderober var nystädade och nyrensade. 

Konstigt men bra med den förändring som vi lever i, för annars hade jag inte kunnat ta mig till Friskis för ett försiktigt, även det med stort F, gympass. Julledighet i alla ära, men snäll mot min rygg är den inte. Kanske tur att jag just är ledig, för arbetat hade nog inte gått så bra. Så nu står förhoppningarna till att den blir bättre och bättre dag för dag, så att nyårsplanerna går som planerat. Annars blir det surt!

Nu måste vi dra oss upp från våra soffpositioner, för lite nödvändig shopping. En promenad förbi mataffären, som vi hoppas har öppet, för vi behöver fylla på vårt förråd med grönsaker. Julmaten är ett minne blott och det är dags att åter fylla magar med hälsosammare kost. Det är det där att det viktiga är hur vi äter mellan nyår och jul, och inte jul och nyår. Fast vi gör ändå ett tappert försök...

Tomten

Ja, jag vågar i alla fall inte välja bort att tro på Tomten. Klart jag tror, för tänk om jag inte skulle få några klappar! Även denna julen var snäll emot mig samt mina nära och kära. Vi firade en lugn julafton, första hemma och sedan hos Pålle och Siv. Dagen hemma innebar mycket spel, NE och Yatzy, och Kalle Anka. Det konstiga med Kalle är att, oavsett om vi har ätit alldeles innan eller ej, vi alltid sitter och nickar. En och annan whiplashskada blev det allt. Där efter bar det iväg mot stan. En julmiddag, med lagom mycket mat - både på bordet och i magen. Därefter kommer, som alltid, Tomten. 

Tomten brukar komma från olika länder, tex Norge och Grönland. Var årets kom ifrån vet jag inte, glömde faktiskt fråga. En sak visst han i alla fall, mina fötter är oftast kalla och iskalla när jag åker skidor. Så nu - äntligen - så ska mina pjäxor få eluppvärmda sulor. Gud så mysigt det ska bli. Aldrig mer kalla fötter!

Nu åter till juldagen, med en långpromenad. Därefter ska jag krossa familjen i NE - igen! 

Fridens!

GOD JUL

Nu tindrar stjärnor i det blå
i hus och fönster likaså
och alla röda tomtar gå
med vita skägg och luvor på.

Ge oss musik, fiolen stäm
och sjung om julen och Betlehem!
Låt Staffan vattna fålar fem
och god havre fodra dem.

Låt friden komma till envar
sen Kalle Anka tystnat har
sen klapputdelningen är klar
och bara sömnigheten är kvar.

Lennart Hellsing

 

Dan före dopparedan innebär total avsaknad av julstress. Stress är det förbjudna ordet! Morgonens aktiviteter har varit köttbullerullande och senapsproduktion. Senapsreceptet är från Jeppes farmor och ska malas med kula, allt annat är förbjudet. Dispens gives dock till dåliga ryggar, vilket innebär att jag numera fuskar och gör den i mixern. Senapen ska förtäras med skinkan, men kan även tas istället för näsdroppar. Med andra ord, ett jädrans klös... 

Innan det totala lugnet lägger sig, så ska bröd hämta i Askim - det godaste brödet, efter min pappas. Tyvärr så var det ingen av oss barn som valde samma bana som han. Synd med tanke på att de recepten är från min mormor och morfar, en så där 100 år. Tanken har i och för sig slagit oss. Under en period så hjälpt Jeppe, när han hade lediga måndagar, min pappa. Planerna började formas, fast då upptäckte Jeppe att mjöldamm och hans luftrör var en dålig kombo. Detta plus min rygg gör att jag idag är glad att vi inte verkställde våra planer. 

Nej, nu är det slut på vilan. Upp och hoppa, för snart ska granen tas in och pyntas. Hmm, blir lite konfunderad då både Johanna och Sofia har kommit hem. Tror nog att de kommer ta över kommandot och inte acceptera min "svarta" jul ;). Tror att det kan bli spännande! Just nu spelar det ingen roll, är mest glad över att slippa åka till läkaren idag igen för en morfinboost. Hoppas, hoppas att ryggen bestämmer sig för att vara på min sida - bara denna helgen.

Hoppas att ni alla får en fridfull jul, med en massa myspys!

Dan före dan, före dan, före dopparedan

Som vanligt så har året rusat iväg och vi är med ett helt gäng nya erfarenheter.  Även i år blir det digitala julhälsningar och just nu bestämde jag att det blir en gåva till Stadsmissionen och BRIS. Känns skönt att slippa välja till vem - utan båda får en slant, som går till bra ändamål.

Från att vare en ganska stor familj på liten yta, så är alla barn utflugna. Helt plötsligt kan vi inte klaga på att vi är trångbodda. Jacob flyttade in till stan, i början av året. Han hyr Johannas lägenhet, då hon har flyttat ihop med Martin. Även Jeppe har blivit med lägenhet, en övernattningslya i Kumla. I juli fick han en central etta ned sovalkov, som är helt ok. Så i somras bar det av till IKEA, Örebro för shopping. 

I övrigt så bjöd året på en del skidåkning. Det blev både Alperna, - över jul och nyår - Norge ett par vänder och sist och minst Hestra med skolan. Det var längesedan som vi fick så många skiddagar som 2011. Får väl se om vi kan få till fler dagar denna säsongen.

Tyvärr så har vår paddling fått stå tillbaka en del, till största del pga vädret. Vi fick dock några fina turer uppe i Bottenviken. Spännande paddling med skön paddling och få båtar. Helt olikt Västkusten, som sommartid liknar E6:an. Ett par vänder till Stocken blev det. Dels för att lyssna på Thomas di Leva och paddling, samt Stockenträffen med Friskis & Svettis. Den sistnämnda bjöd på galet mycket regn. Så tacksam för vårt tält, som är så bra. Fast vad gör det med lite regn när vi fick uppleva häftig paddling, men surf och strömt vatten. 

Nu nalkas julen och barnen kommer hem. Sofia har kommit ner från Luleå och blir hemma i ett par veckor innan hon beger sig norr ut för sin sista termin, innan hon blir klar sjukgymnast. Johanna, som också är på slutklämmen av sin utbildning, kommer hem för ett par dagar innan hon åker till Martin och hans familj i Fjätervolen. Likaså blir det med lillplutten Jacob. Ett par dagar ledighet innan han åter börjar arbeta. Tyvärr så innebär det ingen längre ledighet för varken Jacob eller Jeppe, så vi får umgås desto mer de dagar vi har.

Vi önskar er alla en riktig god jul och gott nytt år, och hoppas att ni alla passar på att njuta.//Jeppssons

Inte ska man gråta över spilld mjölk

 När fjärde ljuset brinner,

vi hämtar julegran

och alla barnen räknar

dan före dan före dopparedan.

Fjärde advent och en vecka kvar till julafton. När hände detta? Skönt är det dock, fast att just nu är tomt i huset. Jeppe åkte i tisdags och blir kvar i Kumla över helgen. Julfesten på hans arbete kanske inte var den bäst planerade tiden, fast kul ändå. Vi är dessutom klara, eller nästan klara med alla julklappar. Det kändes extra skönt att då gå på stan utan en lång lista. 

Johanna och jag har strosat runt i Haga, vars julmarknad är genuin. Vi var dessutom där tidigt och göteborgarna hade inte vaknat. Efter Haga trallade vi bort mot Magasinsgatan och in mot centrum. En härlig fika på Le Pain Francais, med det godaste brödet i stan. Det är ganska fascinerande med shopping. En dag när jag egentligen inte skulle handla något, blev helt rätt och slätt en bra shopping dag. När jag gjorde den brutala upptäckten att mina Joudpursh hade gjort sönder ytterligare ett par strumpor, vilket händer varje gång jag använder dem. Från Benetton mot bilen, så av en ren händelse blev jag ägare till ett par nya - svarta. Jag ska ge mina gamla en chans hos skomakaren, fast jag är tvek om det går. Blir lite tungt att dra ner dem i sopptunnan. Det räcker väl att mina Bally gick hädan.

Att rensa och slänga är väl inte min bästa sida. Sparar gärna och när jag väl slänger, så slänger jag med stort S. Tex så kom jag på idag att det var ju synd att jag slängde min Gucci-väska. Hmmm! Trist att pappa har slängt min Busnelkavaj, som skulle fungera så himla bra nu. Det finns helt klart ett och annat som inte borde ha blivit kasserat. Fast int' ska man gråta över spillde mjölk.

Nu väntar jag, och säkert fler med mig, på snön. Jag vill ha en vit jul, en jättevit jul. Jag får väl be Sofia ta med lite från Luleå. Hon landar på måndag kväll och stannar hemma i två veckor. Mysigt med alla barnen på samma plats. Dessutom kommer julafton att förgyllas av Peppe och Emelie, barnens kusiner. Jättekul att de firar jul i Göteborg.

Alla, eller nästan alla julklappar är inslagna och nerpackade i julklappssäcken. Imorgon ska jag nog göra köttbullar och julgodis, om jag inte väntar på Sofia eftersom hon är grym på det där med godsaker. Ett pass på Friskis får det också bli och jag måste verkligen fixa bokhyllan. Det är kriget där. Måste rensa och  skänka eller ta med till skolan. Dessutom ska jag bestämma vem som ska få den där penning gåvan som vi ger varje jul. Istället för julkort till nära och kära, blir det en digital julhälsning och en slant till Stadsmissionen eller BRIS. Ja vi får se vem det blir. Oavsett så känns det skönt att få ge till dem som behöver. Därefter ska jag bara njuta. Njuta av att snart gå på julledighet och i år ska jag INTE arbeta, inte en sekund. Ska kopplat bort arbetet och allt som tömmer, tömmer på det där ej ok-sättet! Det där med get off my back-läge gäller!

"Jag vill att mitt liv ska vara fantastiskt på alla sätt. Är det för mycket begärt?" Ronningen