Udda hobby

Jag har, enligt våra barn, en udda hobby. Eller kanske inte en utan tre. Jag gillar kyrkor (trots att jag gått ur svenska kyrkan), stenar och gamla hus. Var vi än kommer så går jag gärna in i olika kyrkor. Nu fick jag möjlighet att gå in i Uppsalas domkyrka, när jag var där i måndags. Tur att jag var ensam kanske.

Det är något rofyllt och behagligt med kyrkor, samt lite kusligt. Domkyrkan i Uppsala ligger fantastiskt fint och visst hjälpte det till att det var en ljuvlig höstdag. Där inne var en skolklass med sin lärare och jag ville så himla gärna ställa mig och tjuvlyssna, men vågade inte. Fegt, jag vet.

Nästa udda hobby är hus, gärna gamla i både trä och sten. Snygga fasader och dörrar väcker ännu mera intressen. Stackars Jacob och Sofia,  när vi var i Prag för ett antal år sedan. Där var dörrposterna så fina. Utsmyckade och välvårdade.

Just nu ångrar jag att jag inte tog med mig systemkameran. Måste köpa ett objektiv till och kanske gå den där fotokursen som jag har funderat på. Får undersöka saken.

Nej ingen ro och ingen vila. Efter det ytterst klena gympasset, är det dags att börja arbeta igen. Klena och klena, nja men och det var inte av den intensitet som jag är van vid. Efter  30 minuter på snabb promenad på löpbandet var det dags att köra det nya passet som Agneta satte samman i tisdags och det gick snabbt, för snabbt. Skönt att jag ska till henne igen på höstlovet, för det kan ökas på.

Nu åter till Unikum och omdömen. År nio är snart klara och därefter blir det åttornas tur samt sexornas sagor.

Jag säger som Leterman, "Den första regeln att få ändarna att mötas är att inte sitta på sin egen."

Höstmys

Inte gick det att gå in idag, trots att klockan var över sex när jag väl kom hem. En kort promenad i ett vackert höstlandskap med den mest fantastiska luft. Finns det något bättre? Efter detta är det mysigt att få kura ihop sig i soffan med en balja the. Den nya lyktan är tänd, men hjälp vad den drar biobensin, eller vad det nu är. Hoppas att det finns att köpa i storpack.

Just nu borde jag göra något helt annat än att slappa, borde definitivt arbeta. Fast tror att jag hoppar det ikväll. Fick skrivit klart nästan alla niornas IUP:er idag, så resten får vänta tills imorgon. Tror i och för sig inte att det kommer hinnas med imorgon då jag ska kvacka i hemkunskap. Kul att få göra det igen, då det var länge sedan. Det blir mexikansk soppa, då vi arbetar med temat Tonåring i världen som är ett STEPS-projekt. Idag har vi haft besök av Konstantsia, som har arbetat med ungdomsfrågor för FN. En kul och givande dag, som rörde runt tankarna.

Återgår strax till mitt the, innan väskan ska packas om för morgondagens arbete och träning. Andra gympasset med det nya schemat. Hoppas att även det passet kommer att fungera bra, då gårdagens sjukgymnastbesök kändes grymt bra. Härliga positiva ringar på vattnet nu.

Säljes, snart

Ett par riktigt fräcka svarta kryckor säljes, förhoppningsvis? Kan det vara så bra? Är helt euforisk och har gått runt som en bredkäftad groda idag. Folk i Uppsala och på Arlanda har slängt konstiga blickar. Det är helt klart onormalt att gå omkring med ett brett smalj på läpparna samtidigt som ögonen är tårfyllda. För sådan är jag. Gråter lätt av både glädje och sorg, och idag är det verkligen glädje.

Upp i arla morgon för att bli skjutsad ut till Landvetter fvb Arlanda och Uppsala. Ett besök på Smärtmottagningen på Ackis var inbokat. Väl där fick jag träffa en otroligt sympatisk läkare, som helt utan stress tog sig tid att läsa igenom mina dokument samt frågade och lyssnade med ett genuint intresse. Efter pratstunden konstaterade han att jag med största sannolikhet kommer bli hjälpt av en högfrekvent nervsträngsstimulator och det bästa av allt är att han har sysslat med detta i 18 år med goda resultat. En undersökning där han konstaterade att de nervskador jag har är troligen från det gamla diskbråcket. De kommer vara där de är, men värken i ryggen ska förhoppningsvis kunna lindras.

Det är verkligen helt surrealistiskt. De opererar in en elektrod, som de lägger utanför ryggmärgen, dra sedan den ner till ena skinkan där batteriet opereras in. Därefter är jag en levande Duracellkanin som ska laddas varje dag. Jag kommer kunna paddla med den, åka skidor, sitta längre stunder utan att  hysteriskt ont. Tänk att kunna gå på stan i lagom takt utan kryckor. Det känns som en utopi, men förhoppningsvis är det min nya vardag.

Det sjuka i kråksången är att Sahlgrenska har nekat mig detta, tom att få komma dit för en undersökning. Så nu är det ni, och även jag, kära skattebetalare som får betala. Flyg ett antal gånger till Arlanda. Sjukvårdskostnader och även hotellövernattningar, då det blir billigare och som läkaren sa trevligare för mig, då jag inte kan åka hem direkt. Så mycket pengar som hade sparats till annat, men faktum är att jag bryr mig inte ett dugg om det nu. Jag är bara så tacksam för att kunna lägga ytterligare en doktor på listan över trevliga och kompetenta läkare. Dr K har nu fått sällskap av dr A.

Jag återkommer med kryckförsäljningen, eller sälja? Jag skänker dem så gärna ;).

Tack

"Jo, så tidigt måste taxin hämta dig."
"Men, flyget går ju först 8:25?"
Efter en stunds dividerande vad det bara att ge sig. Orkade inte diskutera huruvida taxin skulle hämta mig 6:10 eller senare. Taxichauffören var lika förvånad som jag när jag frågade honom om denna arla morgonstund. Vi var på Landvetter 6:45. Så nu sitter jag och tackar Swedavia för det trådlösa nätverket och även mig själv, att jag tog med mig iPaden. Nu kan jag slå ihjäl lite tid med bloggande och arbete. Hinner ju skriva ett och annat omdöme innan det är dags att boarda.

Å andra sidan ska jag vara tacksam för att jag flyger och inte åker tåg. Det står tydligen 15 tåg på kö mellan Stockholm och Göteborg, då en rälsbuss har brunnit och går inte att bärga pga av värmen. Kul att sitta fast och inte komma i tid. "Välkommen åter om tre månader, eller så."

Tur att jag kan arbeta, för nervös är jag. Fattar ju egentligen inte varför, för det finns ju bara två tänkbara svar att få - ja eller nej. Även om jag försöker ställa in mig på ett "tyvärr Malin, en nervsträngsstimulator kommer inte att hjälpa dig att minska din smärta", så vet jag att jag kommer bli tokbesviken och ledsen. Det sista halmstråt är i så fall brutet. Får arbeta på att jag får faktiskt njuta av att denna sommaren och hösten har varit bra. Bara ett bakslag och lagom värk. En fungerande facettledsblockad är inte ju inte fy skam.

Ska försöka koppla av och koppla bort timmarna fram till klockan elva och till besöket på Ackis. Skriva lite omdömen, läsa Sankta Psyko och fika kanske. Njuta av gårdakgskvällens besök på Göteborgsoperan och Chess. Har ni möjlighet, så se den. Jeppe och jag såg den för snart 26 år sedan i London. Vi firade Jeppes 25-årsdag med Magnus och Christina. Det var en härlig upplevelse, både då och nu. Jag verkligen gillade koreografin samt dekoren. Härligt effektfull och bröderna Rognedahl gjorde sig bra, både musikalt och på scenen. Både storyn och musiken är härligt bra. Lägg där till att jag älskar att gå på operan. Är dock väldigt förvånad över att det var Jeppe som var först på.

Nej, nu tillbaka och bringa ordning. Unikumtime!

2000-talets skola, Särö skola

I veckan har det varit officiell invigning av Särö skola och vilken tur vi hade som såg det på Facebook igår. Idag var det öppet för oss vanliga dödliga. Nyfikna som vi är har vi varit nere under sommaren och tjuvkikat in genom fönsterna, men nu äntligen blev det tillfälle att få skåda verket. Kul för alla barn i Särö som äntligen fått sin nya skola, samtidigt är det synd att Ekenässkolan har fått stryka på foten och flyttat ifrån Bullerbyhusen från början av 1900-talet.

Skolan är inredd med den nya teknologin för IKT, så som 3D-projektorer i no-salarna och Smartboards i alla salar. Hoppas nu att personalen får grepp om de nya verktygen och använder dem. Eller rättare sagt, går det att undvika? Gud, detta skulle jag vilja ha! Hoppas nu att det snart blir vår tur på Smedingeskolan, så att även vi får komma bort från den 70-talsbyggnad som vi går i dagarna långa.

Efter skolbesöket blev det en underbar promenad till havet. Höstens höga luft är helt oslagbar. Det brinner i löven och detta är den bästa av årstiderna. Äpplena dinglar i träden och päron likaså. Just detta saknar jag med vår gamla adress och vår fruktträdgård. Fattar inte varför vi inte har planterat fruktträd på tomten. Det fick bli köpeäpplen till kvällens dessert, äppelsmulpaj med vaniljsås. Magen är mätt och belåten, så nu tar vi oss ner till macken för att hyra en film. Kvällens TV-utbud passar oss inte riktigt.

STEPS x 2

Oj vad vi har STEPS:at idag. På måndag kör vi på med två veckors ämnesövergripande tema på Smedingeskolan. Vi ska arbeta arbetslagsvis och vi i år åtta ska arbeta med temat tonåring i världen. Vi har mänskliga rättigheter och barnkonventionen som grund. STEPS innebär att vi ska arbeta med entreprenöriellt lärande. Entreprenöriellt förhållningssätt är en av EUs nyckelkompetenser.

Studiedagen idag har varit produktiv. Vi har fått skapat en LPP med matris. Veckoscheman är gjorda. Jag ska få glädjen att kvacka i hemkunskap, igen. Dessutom får vi besök av en tjej som har arbetat med ungdomsfrågor för UNICEF. Ett workshopspass för varje klass. Ja, fortsättning följer.  Dagarna kommer sjuda av liv och rörelse.

Dagen har både erbjudit STEPS och ett step till läkaren, igen. Herre gud, vilken tur att jag bor i Sverige som har högkostnadsskydd, både för sjukvård och mediciner. Tur är att jag inte har problem med mina tänder. Knack knack... När höstblåsorna och såren efter dem har läkt, så vaknar jag idag med nya blåsor i ansiktet. "När jag var ett vårtsvinsbarn...". Dr K ville se på mig, så det var bara att steppa dit. Det är bara att knapra allergitabletter och smörja.

Det är ju tur det där med tänderna. Eller hur? Nu steppar jag vidare, vidare mot John Blunds värld.

Det blir som det blir när det blev som det blev

Är det latmasken som drar eller något annat tro? Väskan var packad redan imorse och väntade i bilen. Allt var bestämt, så bilen körde automatiskt till Friskis & Svettis. Skönt när jag inte behöver tänka. Jag går ut och går in, igen. Ja alltså i bilen. Ryggen visade mig att det är inte dags ännu. En och en halv veckas ledigt hjälpte inte, utan även denna dagen kräver vila.

Nerbäddad under yllefilten, regnat strilar och mörkret kryper närmre, och där ligger jag. Tet är uppdrucket och nytt ska kokas, då jag ska grotta ner mig i min snart utlästa bok. En ny är vald och nu är det åter dags att börja plöja böcker av eget val, inte några måsten nu läsas på ett tag. Det känns som om det skulle fungera nu under några veckor. Kommer ju ha tid under ett par Stockholmsturer, vilket är bra.

Jag kommer behöva något att skingra tankarna med. Börjar bli nervös inför besöket på Ackis. Tänk om det inte går? Tänk om detta halmstråt inte håller? För just nu är det verkligen som högsta vinsten. Tänk om jag kan få en nervsträngsstimulator inopererad. Då ska de svarta, även om de är fina, kryckorna bäras upp på vinden - en gång för alltid. Värktabletterna packas in i medicinskåpet och doseterna gömmas eller skänkas till bättre behövande. Inser nu i skrivandes stund att jag har en vecka på mig att arbeta mentalt på att förbereda mig, så att jag inte blir tokbesviken.

Blir bra nu att lägga mig tillrätta igen och slukas av det skrivna ordet. Mys med mörkret som börjar skymma och tystnaden. Tystnaden, och även ensamheten i viss mån, som är så där underbar när den är självvald. Ja, jag älskar hösten.