Tur att jag hade cykelhjälm

Lygnern 20120530

Jag förväntar mig faktiskt att ett speciellt foto läggs ut på Facebook. Tänk så tokigt det kan gå. Dagen har inneburit ännu mera motion. Målet var Hanhals holme. Dit cyklade vi med Äventyr i naturen-inriktningen. Hjälmar på, kedjor smorda och svisch iväg. Vi trampade på emellan åkrar och Rolfsån, förbi ladugårdar och hus. Vinden tryckte på bra, och självklart var det motvind, och molnen hängde tunga. Väl framme så var det fiske, flöjttillverkningen, bad och grillning. Dagens lunch: Hamburgare. Efter några timmar var det dags att trampa tillbaka till Smedingeskolan. Den sista biten, absolut sista 100 meterna händer det. Det som inte får hända händer! Jag trillar av cykeln och landar med huvudet i backen. Detta förevigade givetvis en elev =D. Det bjuder jag på.

Fredrik, Frej och Peter är grymma på flöjtar.

Anders H är bästa grillmästaren.

 Tänk så mycket som skulle kunna gå galet när man är ute med ett stort gäng elever. Vi har badat från höga klippor, från brygga, täljt med knivar, brassat mat över öppen eld, skurit lök, fiskat, vandrat en mil, cyklat två mil, cyklat ner i dike, vält med cykeln, men framför allt så har vi haft galet mysigt. Goa och härliga ungdomar som det är en fröjd att få umgås med. Tänk att man får betalt för detta - att ha kul på arbetet. Dessa dagarna borde få vara så många flera per termin. Här byggs relationer mellan elev-elev, elev-vuxen och inte minst mellan vuxen-vuxen. Mera vill jag ha!

Nu åter till det "vanliga" arbetet. Dags att checka morgondagen. Niorna ska göra sin sista redovisning innan deras betyg ska sättas. Åttorna likaså. Sommarlovet närmar sig med stormsteg och det är vi värda.

Hanhals holme

Vilken dag!

I dagarna två har vi inriktningsdagar på Smedingeskolan. Äventyr i naturen har idag gått i vandringens tecken. Efter en snabb uppstart på skolan, gick vi iväg. Dagens tur gick längs med Hallandsleden från Fjärås till Skärsjön. En vacker sträcka där blicken möter hav och insjö samtidigt. Längs vägen har eleverna fått lösa uppgifter och fått läsa flera faktarutor. Anders har laddat ner en app på Ipadsen, vilket namn jag har tappat. När eleverna anlände den aktuella punkten pep paddan till och en fråga/instruktion/faktaruta dök upp på skärmen.

Vi var 25 elever och fem vuxna som hade en fantastisk dag. Vädret var helt perfekt, lagom varmt och vi fick endast några få stänk på oss. Väl framme vid Angsjön ville eleverna fortsätta, då Skärsjön är bättre att bada i. Väl på plats så var det dags att brassa korv. Flera av eleverna hoppade i plurret och det var tydligen varmt, typ 16 grader. Hua! Hade varit helt ok om det varit varmare i luften.

Det som är så häftigt med dessa aktiviteter är den fantastiska relation som byggs mellan elever och oss vuxna. Att det dessutom vara många glada miner och positiva ungdomar, då går allt så mycket lättare. Till och med när ett gäng fick hjälpa mig att plocka upp den gömda maten. Jag hade kört upp maten på morgonen, och gömt den i skogen. Det var bara ett litet fel, det var inte där vi hade tänkt grilla. Med glada skutt i skogen bar de maten till Skärsjön. 

Dagen imorgon går i samma tecken, fast per hjul och till annat vatten. Vi ska cykla från skolan till Hanhals holme. Där ska vi grilla, denna gången blir det hamburgare, fiska, göra flöjter och annat smått och gott. Jag är helt övertygad om att det kommer gå lika bra som idag. Dessutom verkar det som att solen ska visas sig lite mer än idag. 

Fler ljusa stunder denna dag var det där samtalet som jag har väntat på så länge. Idag ringde ortopeden från Halmstad. Även han tyckte att Sahlgrenskas remissvar var underligt, så idag är jag remitterad till Varberg, för att få en fasettledsblockad, och Kristianstad för en ryggmärgsstimulator. Så nu är det bara att hoppas att blockad hjälper mot smärtan, då detta är det sista halmstråt. Så nu håller jag tummarna så att knogarna vitnar, för detta tror jag på. Fram tills detta så rullar livet på. Spinning och gymmande varje vecka och en annalkande semester. Tokigt att även detta läsåret gått så fort. Så nu njuter vi av våren och sommaren.

Jävlas inte med mig, bara så du vet

Tänk om jag skulle behandla mina elever och deras familj på det sättet som sjukvården tydligen tycker är ok att göra med mig. En snabb resumé. Min fantastiska husläkare, som står bortom alla dessa beteenden, remitterade mig till ortopeden i Halmstad i vintras. Under besöket, där läkaren tillkallade en specialist, beslutades följande: En nervstimulator skulle opereras in i min ryggmärg. Detta gör man, tydligen, på bara två ställen i Sverige så remiss till Sahlgrenska skickas per omgående. För att checka om det överhuvudtaget är någon idé att göra detta ingrepp, så lägger man nervblockader. Den förste mars får jag ett brev från Sahlgrenska där de informerar mig att de ska behandla remissen. Jag väntar, å väntar, å väntar...

Tillslut så ringer jag till sistnämnda sjukhus och får svar att de har skickat remissvar till Halmstad och hon kan INTE tala om vad de hade skrivit. Ringer till Halmstad och de har inte fått något. Ringer tillbaka till Göteborg och de säger att då skickar de ett svar till, och de kan absolut inte informera mig. Något förbryllad ringer jag till Halmstad igen. Vems är denna kropp? Trodde faktiskt att jag hade rätt att få information angående mig själv. Tröttsamt är ordet!

Jag låter några veckor gå och talar med min familjeläkare. Hon skriver och kräver remissvar från Halmstad, efter några veckor får hon journalkopior men INGET svar. När dr Katarina ringer mig igår då jädrar i min låda, jag blir supersur över denna behandling. Om nu inte jag kan få fram något svar, då borde väl de för bövelen ge det till min läkare.

Idag gör jag ett nytt försök och ringer Halmstad. Återigen har de ingen information att ge mig, men dr Axelsson ska ringa mig idag, det hade han lovat. Klockan är nu 17:21 och han har inte ringt - ÄNNU! Så nu till dagens absolut bästa drag. Jag ringer växeln på Sahlgrenska och ber att få tala med dr Gatzinski och blir kopplad till honom, men inget svar. Ber då att bli kopplad till någon annan läkare och bingo. 

"Hallå!"

"Hej mitt namn är Malin Jeppsson, vem talar jag med?"

"Jouren dr NN."

Underbart, jag har äntligen fått tag på en läkare. Jag förklarade min situation och han blev något förbryllad över hur jag har lyckats komma fram till honom. Mycket hövligt sa jag att växeln skickade mig ;) och den stackaren kommer inte att få det lätt. Trots mitt fula tilltag, så fick jag svar på mina undringar och Sahlgrenska har skickat två svar. Detta innebär troligen att det är så att Halmstad har en grymt dålig dokumenthantering, vilket känns så där. Det där med rättssäkerhet och sekretess borde vara något att fundera på, eller?

Summan av kardemumman är dock riktigt trist. Smärtläkaren i Göteborg har bedömt mitt fall som ej operabel. De tror inte att jag kommer bli hjälp av en nervstimulator och detta har de bedömt utan att överhuvudtaget träffa mig eller undersöka mig. Hoppas att de har bett att få se på de färskaste undersökningarna med datortomografin i alla fall. Tror faktiskt att jag ska kräva en second opinion och då lär det bli Kristianstad.

Ja, så nu sitter jag här och väntar på en läkare som inte kommer ringa idag, men med tanke på att jag kommer att ringa ner telefonerna där imorgon så gör han nog bäst i att göra sig anträffbar. Tänk vad den offentliga vården har långt kvar att arbeta för att bli tillgängliga för patienterna, för det är ju ändå så att det är för vår skull som de är där de är. Jag skrattar mig lycklig för att jag går hos en privat vårdcentral, en privat sjukgymnast samt att jag fick min diskprotes inopererad hos en privat vårdgivare. Hade jag kunnat, så skulle jag teckna en privat vårdförsäkring ögonaböj, men det finns inget försäkringsbolag som vill ha mig.

 

Nej, jag tror jag går och gör något roligare. Jag tar och planterar om tomatplantorna, innan jag slänger mig i duschen för vidare transport till soffan.

Lule

Lång dags färd är avslutad och vi stammar åter halländsk mark. Efter att ha haft trevliga dagar i Luleå och fått ta del av Sofias examen, kan vi nu luta oss tillbaka och njuta. Ytterligare en milstolpe är satt. Inte kunde jag drömma om att dessa tre år skulle gå så fort. Det känns som om det var igår som vi skjutsade upp Sofia till Vänortsvägen. Vi drog snabbt upp i fredags och kom till Sofia på kvällen. Vi tog en hemkörningspizza och ett glas vin, Josephine och Larsa gjorde det samma. Sofia åkte och hämtade Kristian på Kallax. Vi kröp ner i hotellsängen. På morgonen kom Sofia och Kristian och åt frukost med oss. Mysigt, även om Kristian var lite nervös ;). Fast det förstår jag. Det skulle jag med varit, med dessa föräldrar som Sofia har. Fast visst var vi snälla Sofia? =D

En kort vända på stan, innan det var dags för gemensam lunch med Josephine och hennes familj. Kul att få träffa dem, då vi har hört så mycket om dem. Dessutom var det väldigt skönt att få sitta med dem på kvällens sittning. Innan middagen var det examensceremonin. De fick sina LTU-nålar och diplom. Så det som de nu ska vänta på är att socialstyrelsen ska utfärda deras leg. 

Då vi var tvungna att åka tidigt på söndagsmorgonen, så var natten inte så sen. Vid tolvtiden tackade vi för oss, för åter sitta i bilen klockan åtta. Då var det dags att ta släpet bort till Vänorts för att packa in Sofias fyra flyttlådor. Som tur så valde Jeppe ett släp på 2.50 x 2 då det visade sig vara något mer än fyra kartonger. Nästan, ja bara nästan, fick allt plats. En hylla fick lämnas på platsen sedan undrar jag var det vita bordet till TV är? Oavsett så får de skänkas eller slängas. För det blir svårt att ta det på flyget.

Ja nu kommer Sofia att flytta ner till Västkusten igen, i alla fall för sommaren och arbetet i Kungsbacka. Sedan får vi se vart kosan styr henne. Vår kosa styr oss tillbaka till arbetena. Det är dags att göra det där sista innan sommarlovet är ett faktum. Fast nu lever vi här och nu med ALLA Sofias pryttlar, som snarast ska transporteras till hennes nya bostad - Johannas lägenhet.

Fast nu njuter vi av alla blommor, träd, ängar, dofter och hoppas att vattentempen ska skjuta i höjden.

Särö-Kungsbacka-Göteborg-Kumla-Luleå

Många mil ligger bakom de två sista dagarna, så nu är det skönt att bara ligga och slappa i en skön hotellsäng. Laddar inför de kommande dagarna. Turen började igår, med en redigt snabb promenad till bussen. Nästan framme ser jag bussen, väldigt mycket för tidig, på väg mot Malevik. Kan bara säga att jag blev redigt sur. Som tur var gick det en buss till Kungsbacka, och väl där gick pendeln direkt till Göteborg. Jag hade blivit tokgalen om jag varit tvungen att vända hem och hämta bilen och trixat med parkering och allt, för att hinna med tåget till Kumla.

Väl på tåget har jag systrarna från Falköping och Skövde, 80 respektive 90 år som hade varit på Liseberg för att fira Ingrid just fyllda 90, jämte mig. Oj vad de pladdrade, hela tiden och till hjälp hade de Michelle 8 år. Plugga in hörlurarna och på med en film, Den vite massajen. Helt klart mer än sevärd. Synd bara att datorn dog när det var en halvtimme kvar och det fanns ingen kontakt i närheten. Det var bara att invänta tills jag kom till Jeppes lilla lya. 

I morse studsade vi upp med tuppen och satt i bilen kvart över sex, för att ta oss till Luleå. Detta blir vår tredje färd till Lule under lika många år, fast denna gången ska vi hämta hem lillpluttan Sofia. Först ska vi få vara med på hennes examination och fira den samma med Jossan och hennes familj samt svåger Lars. Dessutom ska vi få träffa Kristian för första gången. Det ska bli kul. Hoppas bara att han tycker detsamma =D. Morgondagens schema är späckat. Först frukost med Sofia och Kristian. Där efter blir det kubb med Jossan och hennes familj. Lunch ska intagas gemensamt, innan examinationen och på kvällen blir det finsittning med dans. Trött på söndagen? Jo, ganska så säkert. Detta får vi dock trycka bort, för då ska vi fixa släpet och hem till Sofia och packa in allt. Det kommer bli en lång dags färd genom landet, med troligt stopp för sömn i Kumla. Tur att vi är lediga på måndag. 

Nu kallar John Blund, för imorgon måste vi vara pigga och glada. Natti från Luleå!

Rom byggdes inte på en dag

Så sant, så sant fast kanske på några veckor. Idag gjorde klass 7A på Smedingeskolan ett tappert försök. Tack vare IT-Carl så kan vi använda Minecraft i undervisningen. Genom en gemensam server sitter nu nästan hela basgruppen i en cirkel runt "moderdatorn". Sladdar vandrar mellan datorerna, som fylls med olika byggnader. Eleverna arbetar i grupper om tre-fyra stycken och med gemensamma krafter ska de bygga olika romarriken. Att förstöra för någon kamrat är inte ok. Vilken otrolig frenesi det var i klassrummet. Lektionen som normalt varade i 1.5 timme blev tre. Vi hoppade rasten och svenskan. Idag blev det historia för hela slanten. Eller historia? Vilka ämnen kan vi INTE få in i denna LPP?

Tre av eleverna valde att inte spela, utan ville arbeta med andra verktyg. Två tjejer arbetar med lera och en kille ritar - digitalt. Idag påbörjades formandet av byggstenar i lera och olika bilder med krigare från Sparta. Adrian ville börja sitt arbete där. Jag väntar med glädje på deras resultat. Helt klart var att min insats var helt klart överflödig, fast på torsdag ska jag ta tillbaka "makten". En snabb repetition av Grekland och djupdykning ner i romarriket, sedan blir det Minecraft igen. En sak är vi rörande överens om, vi kommer inte bli klara denna terminen utan vi kommer fortsätta till hösten. 

Dagens lektioner satte djupa spår, jag var helt euforisk. Jag försökte få till ett mail, och det tog en timme. Fick göra ett break för lunch och kaffe samt ringa Skolverket. För en gång skull var jag tacksam för att jag var nummer 16 i kön, så jag fick landa igen och ladda om.

Laddade om och over and out blev det efter kvällens gympass. Trodde aldrig att jag skulle fixa 30 minuter med hantlar och snabb gång på löpbandet samt de vanliga övningarna. Helt klart värt glassar x 2 och soffhäng. Ska dock skriva några omdömen och förbereda mig inför morgondagen, som bjuder på ett träff med Malin Frykman på GR samt andra processledare. Innan vi går på sommarlov ska vi påbörja, eller egentligen fortsätta, utbilda lärare i kommunen i olika IKT-verktyg. Sharing is caring! <3

Hmmm, var är bokningsnumret?

Bra start på eftermiddagen, eller? Kom på att jag inte har riktigt koll på vår resa till Paris och risken att informationen med bokningsnumret ligger på den kraschade datorn, Svettigt var det innan och än mer nu. Snabbcheck genom mina tre olika mailkonton - ingen information. Ut på det kända flygbolagets sida. En On-line incheckning kan göras utan bokningsnumret, bara rätt flyg och mailadress anges. Kombinationerna är inte så många, men ändå ingen träff. Ytterligare en snabbcheck, fast nu med Jeppe. Även där gick jag bet. Ja, ja det är väl bara att ringa de där inga på Ryanair. Efter ett antal meddelanden var svaret "Det är många som ringer, så var vänlig att återkom senare". Jeppe ger mig det briljanta rådet att se över mitt kontoutdrag. Inga problem, om jag hade min dator. Inget certifikat - ingen koll. Mårten på Skandiabanken åtar sig uppdraget att söka. Han hittar betalningen den 13:e april, hoppas inte att det är ett dåligt tecken, och tror sig även kunna se bokningsnumret. Mårten blev kvällens hjälte. Det knepigaste var att det var min gmail som jag hade angivit och tänk där låg mailet. Bra där!

Kan det vara värmen? Eller åldern? Eller bara vanlig vimsighet. Jag brukar ha koll på saker och ting, framför allt dokument. Så att jag hade slängt det låter otroligt. Fast vem vet, med denna tropiska värme kan ju allt hända. Har 20 grader på altanen nu i kväll. Inte konstigt att eleverna var trötta på eftermiddagen. Det gick inte riktigt att låta bli att falla för lockelsen att de skulle få plugga utomhus och de fixade det alldeles förträffligt så det blir fler tillfällen, jag lovar. Helst skulle jag vilja dra dit en stor glassvagn, så vi bara skulle få frossa. Tror bestämt att det får bli något sådant till avslutningen.

Nej, nu är det dags för att krama kudden och drömma om min megastora Prezipresentation över antiken.

Kärlek!