Tänk om jag skulle behandla mina elever och deras familj på det sättet som sjukvården tydligen tycker är ok att göra med mig. En snabb resumé. Min fantastiska husläkare, som står bortom alla dessa beteenden, remitterade mig till ortopeden i Halmstad i vintras. Under besöket, där läkaren tillkallade en specialist, beslutades följande: En nervstimulator skulle opereras in i min ryggmärg. Detta gör man, tydligen, på bara två ställen i Sverige så remiss till Sahlgrenska skickas per omgående. För att checka om det överhuvudtaget är någon idé att göra detta ingrepp, så lägger man nervblockader. Den förste mars får jag ett brev från Sahlgrenska där de informerar mig att de ska behandla remissen. Jag väntar, å väntar, å väntar...
Tillslut så ringer jag till sistnämnda sjukhus och får svar att de har skickat remissvar till Halmstad och hon kan INTE tala om vad de hade skrivit. Ringer till Halmstad och de har inte fått något. Ringer tillbaka till Göteborg och de säger att då skickar de ett svar till, och de kan absolut inte informera mig. Något förbryllad ringer jag till Halmstad igen. Vems är denna kropp? Trodde faktiskt att jag hade rätt att få information angående mig själv. Tröttsamt är ordet!
Jag låter några veckor gå och talar med min familjeläkare. Hon skriver och kräver remissvar från Halmstad, efter några veckor får hon journalkopior men INGET svar. När dr Katarina ringer mig igår då jädrar i min låda, jag blir supersur över denna behandling. Om nu inte jag kan få fram något svar, då borde väl de för bövelen ge det till min läkare.
Idag gör jag ett nytt försök och ringer Halmstad. Återigen har de ingen information att ge mig, men dr Axelsson ska ringa mig idag, det hade han lovat. Klockan är nu 17:21 och han har inte ringt - ÄNNU! Så nu till dagens absolut bästa drag. Jag ringer växeln på Sahlgrenska och ber att få tala med dr Gatzinski och blir kopplad till honom, men inget svar. Ber då att bli kopplad till någon annan läkare och bingo.
"Hallå!"
"Hej mitt namn är Malin Jeppsson, vem talar jag med?"
"Jouren dr NN."
Underbart, jag har äntligen fått tag på en läkare. Jag förklarade min situation och han blev något förbryllad över hur jag har lyckats komma fram till honom. Mycket hövligt sa jag att växeln skickade mig ;) och den stackaren kommer inte att få det lätt. Trots mitt fula tilltag, så fick jag svar på mina undringar och Sahlgrenska har skickat två svar. Detta innebär troligen att det är så att Halmstad har en grymt dålig dokumenthantering, vilket känns så där. Det där med rättssäkerhet och sekretess borde vara något att fundera på, eller?
Summan av kardemumman är dock riktigt trist. Smärtläkaren i Göteborg har bedömt mitt fall som ej operabel. De tror inte att jag kommer bli hjälp av en nervstimulator och detta har de bedömt utan att överhuvudtaget träffa mig eller undersöka mig. Hoppas att de har bett att få se på de färskaste undersökningarna med datortomografin i alla fall. Tror faktiskt att jag ska kräva en second opinion och då lär det bli Kristianstad.
Ja, så nu sitter jag här och väntar på en läkare som inte kommer ringa idag, men med tanke på att jag kommer att ringa ner telefonerna där imorgon så gör han nog bäst i att göra sig anträffbar. Tänk vad den offentliga vården har långt kvar att arbeta för att bli tillgängliga för patienterna, för det är ju ändå så att det är för vår skull som de är där de är. Jag skrattar mig lycklig för att jag går hos en privat vårdcentral, en privat sjukgymnast samt att jag fick min diskprotes inopererad hos en privat vårdgivare. Hade jag kunnat, så skulle jag teckna en privat vårdförsäkring ögonaböj, men det finns inget försäkringsbolag som vill ha mig.
Nej, jag tror jag går och gör något roligare. Jag tar och planterar om tomatplantorna, innan jag slänger mig i duschen för vidare transport till soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar