Det som inte dödar det härdar, men...

...kan det aldrig få vara lugnt? Det kan lätt sägas att det alltid händer saker hos familjen Jeppsson och det är sällan en lugn stund. Däremot så skulle jag vilja backa klockan och stryka några timmar.

Klockan tre inatt ringde mobilen och det var med nervösa fingrar jag svarar då jag ser att det är Sofia. Hon låg hemma i Karlskrona med fruktansvärda buksmärtor, och det ska sägas att den tjejen piper inte i onödan. Just då är det jobbigt att bo så långt ifrån varandra. Vi pratade om hur hon skulle ta sig till akuten. Hon funderade på att cykla, ja cykla, men jag rekommenderade taxi. Det slutar med att hon ringer Fredrik, en riktigt go kompis.  Sådana vänner växer inte på träd. 

Fredik hämtar Sofia, kör henne till akuten och sitter där med henne i flera timmar. Otroligt! Nu ligger hon på kirurgavdelningen med dropp och smärtlindras med morfin. Det känns skönt att de är så noggranna och inte släpper hem henne. Det kan ju vara en blindtarmsinflammation på g. Just nu är Fredrik där igen, så hon är inte ensam. Hon ville inte att vi skulle åka till henne. Får avvakta natten och se ifall det blir Blekinge imorgon. 

Syskonkärlek är ett sådant dubbelt begrepp. Oftast använder många det när barnen bråkar, men för mig är det precis tvärtom.  Den förste Sofia pratade med inatt var Jacob. Han håller ställningarna på Särö cup och fick inte sova så många timmar. Därefter har telefon gått varm mellan Sofia, Jacob och Johanna samt Jeppe och mig. Eventuellt åker Jacob ner till henne imorgon. <3

Igår kröp jag till korset och gav vika för min princip att inte arbeta med Ketogan i kroppen. Jag vill inte av två skäl. Dels så vill jag inte att någon ska se mig dimmig, för det går inte att undvika och dels ska jag inte arbeta med sådan värk. Efter ett par timmar var det bara att packa ihop och stänga butiken, för en tur till tant doktor. Tur att hjälp finns så nära och lätt. 

Trodde att det var lite bättre idag, så efter att ha somnat om och vaknat när andra äter lunch så var det snabbt iväg. Kungsbacka river gick idag och jag kom precis dit när Martin och Adam gick i mål. Bra timening! Efter lite shopping av modell tråkiga saker, var det bara att dra hem och krascha i soffan med Ketogan, igen. 

Suck! Men det är ju som det sägs: Efter regn kommer vatten och då är ju allt bra igen. ;)

PS Nu kör ambulansen med full pådragning hit i krokarna. Måtte det inte vara något som hänt på cupen. DS