Ångesten växer

Är inte i en riktig skräpperiod med ryggen. Visste ju att bakslagen skulle komma och kryckorna har ju trots allt fått vila sedan i slutet av januari. Just nu växer paniken pga två saker. Nästa vecka ska vi ut, ca 30 elever och vuxna, och paddla i två dagar. Det ska bli så kul, men jag vill ju inte ha med en värkande rygg. Lägg där till en krånglande ryggmärgsstimulator.

Stimulatorn har roat sig med att stänga av sig själv. Har testat nu med att lägga fjärrkomtrollen i ett eget fack i väskan. Allt för att inget ska lyckas trycka av den. Trots detta så stängs den av. Ångesten växer då jag inte vill genomgå en ny ryggoperation så här snart inpå. Det räcker med de två som jag har gjort denna hösten och vintern.

Tur i oturen är att företaget som säljer denna medicinska utrustning ligger i Göteborg. Så imorgon får jag hembesök. Klockan åtta kommer en tekniker hit och ska checka av statistiken mm. Fantastisk service och lucky me. Hade varit så mycket bökigare att få ta mig upp till Uppsala. Håll nu tummarna  för att det går att fixa digitalt, så jag slipper ytterligare en operation.

Just nu firar vi vår 26:e bröllopsdag med maxdosen av Tramadol. Ligger i soffan och inväntar effekten. Fick avbryta rehabpasset hos sjukgymnasten. Frustrerande, sa Bull. Blir så förbaskad, vilket hjälper föga. Bryt ihop och kom igen.