Kaka söker maka, eller?

Ja jisses vilket dårhus! Hur kunde det bli så här? Eller är det detta som är räddningen? Tror faktiskt det. Ett gott skratt förlänger ju livet, och detta behöver jag. Ibland så vet jag ju inte om jag ska skratta eller gråta åt eländet. Ja, kroppeländet. Då är det tur att andra saker får en att dra på smilbanden. Fast inte bar det uppåt smilbanden drog när jag fick veta från min Kusin G att faster I, min fadder, har gått bort. Tröst i detta är att hon fick ett fint slut, utan smärta. Vården har visat sig från sin bästa och rätta sida. En stor bukett med rosor till all personal på berörda vårdhem. 

Plockade upp Jeppe i Kungsbacka för att åka och gymma. Har i och för sig varit tveksam till att jag skulle kunna gymma idag, men ville ge det en chans. Det är ju bara att bryta om det inte fungerar. 

Vi kom dock på den briljanta idén att ta en sväng till Freeport, för att testa den där jackan på Peak som Jeppe ev var intresserad av. Ett varv senare var det bara att konstatera att gymmet var bara att glömma. Det blev lite shopping och räkinköp, Tramadol och soffhäng istället. Inte illa det, inte!

Jeppe konstaterade att en ny dunjacka, för att enbart ha till skidor, är nog inte prio ett på önskelistan. Väl hemma och efter räkorna, testades utstyrseln för kroppens övre del. Jo men visst, det fungerade (jag skainte säga: Vad vad det jag sa?). Han får plats med som han inte trodde. Jag hade dock inte väntat mig denna syn: 

Ja det var ju det där, ett skratt förlänger livet. Just nu "hotar" Jeppe med att lägga ut en bild på mig över mina inköp, men det kan han fetglömma ;). 

Nej, torka tårarna! Nöjd över att Tramadolen tog bort toppen av smärtberget ikväll. Imorgon är en annan dag, en bra dag - till. Eller hur!

Kärlek och ta vara på varandra!