...och kanske skröplig är väl inget någon av oss vill göra. I somras sa vi till barnen att vi måste sätta oss ner och berätta hur vi vill ha vår begravning osv. Eftersom både Jeppe och jag har valt att gå ur Svenska kyrkan, ur ett "mänskliga rättigheters-perspektiv" (ska inte gå djupare in på det nu, för det är en egen historia), så känns det än mer viktigt. Barnen tyckte att det var lite scary, för än är vi ju inte där. Idag har Sofia skickat en länk till oss som hon vill att vi skriver ut och fyller i. I hennes arbete möter hon dagligen patienter som hon skulle vilja veta mer om, för att kunna tala om ämnen som patienten är intresserad av. Saker som är viktiga för patienten, men som de ej kan förmedla. Det är inte alltid anhöriga finns eller vet om allt. Därför ska vi fylla i Livsboken, så att vi skapar de bästa förutsättningarna för att vi ska få ett bra liv, även om vi inte riktigt hänger med.
Fast än hänger vi med, har ju 16 år kvar innan det är dags för pension. Dessa åren planerar jag att tillbringa i skolans värld. Imorgon kommer eleverna och klass 6A1 har från 19 elever blivit 26 stycken. Hoppas att de tycker att det ska bli lika skoj att träffas, som jag gör.
Det kan dock tänkas att morgondagen blir något "stel". Har inte jag träningsvärk imorgon så ska ingen ha det någonsin. Det var grymt härligt att vara tillbaka på Idrottsrehab Ullevi och Agneta. Har inte fått eller kunnat träna "riktigt" sedan i påskas, men nu är jag på't igen. Så nu är det två övningar varje timme, ytterligare två varje dag och alla varannan dag. Hoppas så nu att jag håller och att jag kan utöka mer. Vill kunna gå på Friskis igen, helst något pass, men nu så skyndar vi långsamt.
Nu är det dags för arbete igen, först storkok av köttfärssås och sedan källkritik.
//M <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar