Tror faktiskt att det är så himla illa! När jag fick min diskprotes, november -07, satte jag två mål.
- Paddla havskajak, fast att jag aldrig hade gjort det innan.
- Baka kanelbullar, vilket var för "tungt" för ryggen.
Det kan tyckas att det var två udda mål att sätta upp, men de var dock mål som jag strävade mot. Paddla kajak gör jag och gjorde det redan våren -08. Detta gör jag så ofta jag kan och ryggen vill. Enligt vissa borde jag inte göra det alls och enligt mig ofta. Tur är att både min läkare och sjukgymnast står på min sida.
Som bagardotter var jag extremt bortskämd med både gott och färskt bröd, i mängder. Trots detta så var det bästa jag visste när mamma bakade och jag fick hemmabakat. Nu har jag inte tillhört de som bakar varje vecka, men emellanåt så är det kul och absolut det godaste. Idag har jag uppfyllt mål nummer 2. Mums! Eller rättare sagt, på väg. Degen står på jäsning och snart ska jag kavla ut den (inväntar bara på Tramadolens effekt).
Frågan är nu bara vilka nya mål jag ska sätta upp? Tror inte det ska vara några som relaterar till min fysiska kondition, eftersom jag aldrig "vinner" den kampen. Har förvisso några små planer angående hösten:
- Silversmideskurs
- Göra klart min eskimåpaddel och, om den blir bra, försöka få tag på masurbjörk och göra en till.
- Göra en kniv, fast ej bladet.
- Träna "lagom" hårt.
- Arbeta "lagom" mycket.
- Ta "lagom" stort ansvar och utrymme.
- Fixa en hemsida med Jacob om verbal dyspraxi
- Marknadsföra Malin Jeppsson Qui docet, discit
Tror att jag börjar med dessa fem och bockar av efter hand, utan tvång eller några dåliga samveten. Nu ska jag återgå till bullbaket. Känner ni doften av nybakade bullar?
Kärlek!//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar