Vilken avslutningen på denna eftermiddag! Kom hem efter en massa ärenden på stan med Jeppe och i brevlådan låg ett brev från Akademiska sjukhusets Smärtcentrum och de kommer att kalla mig. Det som både Sahlgrenska och Kristianstad har nekat mig, utan att ens ha pratat med mig, kommer Uppsala göra. Dessutom så finns det en speciell läkare som sysslar med högfrekvent nervstimulering. Detta är mitt sista halmstrå och jag trodde i ärlighetens namn inte att de skulle ta sig an mig, men så fel jag hade. Detta firas just nu med ett glas rosé, då skumpan var slut. Får nog bunkra lite igen, för man vet ju aldrig när det finns anledning att fira.
Det är lite festligt att brevet kom idag. Jag var nere på arbetsterapin på vårdcentralen och lämnade tillbaka en arbetspall som jag inte använder så mycket. Det kan vara någon annan som behöver den bättre. Vi pratade just om nervstimulering och att jag väntar på besked. Lägg där till att jag har inte mått så bra som jag gör nu, på länge, mycket länge. Har lyckats trappa ut tre mediciner och jag känner mig så stolt. Det är helt ok att ha lite ont efter stadsstrosande, för det är mycket värre att gå lugnt och sakta än att promenera i snabb takt. Tänk på det alla ni som tycker att jag springer fram på skolan ;).
Åter till firande, för fira ska vi göra på fredag, då pappa fyller 80 år. Vad tiden går! Det var inte längesedan vi firade hans 65-årsdag, bara ett par månader innan det uppdagades att mamma hade fått tillbaka cancern och i skelettet denna gången. Sjukdomsförloppet gick fort, den 30 december dog hon och då hade hon, enligt läkarna, levt på "övertid" med god marginal. Tänk vad livsgnistan kan göra. Frågan om min lilla bonuspresent till pappa kommer att uppskattas. Ingen i familjen vill vara med på den, så den blir bara från mig. En käpp! Han är så galet sliten i sin höft så han går alltid med ett paraply som stöd. Vilket stöd han väljer? Han påstår att han inte har ont, men någon mer smärttålig har jag aldrig träffat. Arbetade med en bruten arm, då elektrikern hade kopplat deggrytan fel så att hans arm knäcktes. Det går ju inte att baka med gipsad arm. Hoppla! Den arbetsmoralen skulle behövas lite varstans i samhället. Han påpekar dessutom att sjukgymnastik inte är hans grej, liksom.
Semestern lider mot sitt slut och det är bara några dagar kvar tills arbetet drar igång igen. Denna terminen har vi en vecka på oss innan eleverna kommer. Känns skönt, för ibland är det för lång tid och jag bara längtar efter dem. Det ska bli mysigt att få träffa åttorna och niorna efter lovet samt att få träffa den nya sexan som jag ska ha i svenska och so. De är så små, så små. Vi kommer dessutom att arbeta vidare med STEPS och våra sjuor ska få Ipads istället för en PC. Ska bli spännande att få utvärdera det. Vi ska samarbeta med Ebba Petterssons privatskola i Västra Frölunda samt Hålabäcksskolan i Kungsbacka.
Nu åter till OS och Morgon i Jenin. Läs den, den är så bra och tänkvärd. Hua!
Kärlek!
"Att sköta sig är att hinna ha roligt", Margareta Krook
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar