...när jag läser dagens GP angående en flicka som inte fick hjälp i skolan. Familjen fick ta sig till Stockholm för att få den dyslexiutredning som påvisade hennes problem. När ska skolan lära sig? Elever behöver inte ha en diagnos för att få den hjälp som de behöver för att nå målen. Sedan kan jag absolut se fördelarna av att ha en utredning gjord, i vissa fall. Det kan också vara så att det likaväl kan stjälpa som hjälpa. Att kunna läsa, oavsett hur det går till, är verkligen ett av de mest elementära förmågorna som varje elev har rätt till.
Innan vår Jacob började i skolan varslade vi om hans talhandikapp - verbal dyspraxi, som är så pass ovanligt så att en logoped kan arbeta ett helt yrkesliv utan att stöta på det. Vid en tidpunkten hade han inte fått någon diagnos ställd, då han "föll" lite mellan stolarna. Vi har den stora turen att ha en farfar som är öron- näsa o halsläkare och "fixade" in oss på Mölndal sjukhus. Där fick Jacob hjälp med logopedträning en till två dagar till och med år sju. Han växlade mellan Agneta och Lotta, som gjorde allt för att hitta lösningar på hans problem. Jacobs tal var så dåligt att han kunde knappt göra sig förstodd. De som absolut förstod honom bäst var Johanna och Sofia. Dessutom var det bara 18 månader mellan Sofia och Jacob, så de gick i samma klass i flera år, då de gick i en 0-3.
Jag ska göra denna historia kort, för här kan jag skriva sidor upp och ner utan slut, men vi har fått kämpa för att Jacob ska få den hjälp han hade rätt till. Skolan tyckte det var orättvist att Jacob fick en dator med talsyntes, för de andra barnen hade ju inte det. Nä, just det! De andra barnen hade inte verbal dyspraxi. Orättvist! Visst är livet det!
Det råd som jag kan ge till familjer och barn/ungdomar med språkstörningar eller andra funktionshinder är : GE ER INTE! Ni är ert barns språkrör! Ni känner ert barn bäst! Sedan det viktigaste av allt - läs mycket! Låna talböcker på bibilioteket, läs högt, träna läsning varje dag. Kämpa för att de ska gilla att få det skrivna ordet till sig. Inget är statiskt och allt går att förbättra! Se alla framsteg, även om de är små för ert barn och er, så är det sjumilakliv.
Nu är vår familjs historia en solskenshistoria då Jacob idag 19 år är enorm bokslukare, släppte under senaredelen av mellanstadiet, och hans tal har utvecklats enormt. Då var både hans logopeder och talpedagog på skolan tveksamma om han överhuvudtaget skulle kunna lära sig tala. Idag har Jacob en tillsvidareanställning på en elinstallationsfirma efter sina tre år på el-programmet på Göteborgs praktiska gymnasium. Han har precis flyttat hemmifrån och omgärdas av goda vänner. Just nu är inte vi så "viktiga" ;).
Inte nog med att GP skriver om dyslexi, så finns det dessutom en liten notis angående att dagens ugndomar har dåliga mattekunskaper. Detta reagerar finansinspektionen på. De kan inte räkna ut sina kostnader vid lån osv. Blir jag förvånad?! Svenska och matte hänger ihop!
Ett tips till! Gå in på Ågrenskas hemsida. Här får ni både tips och råd, samt kanske bli stödmedlem. Våren 2009 höll Jacob och jag en föreläsning för logopeder, talpedagoger, lärare och framför allt föräldrar om hur det är att leva med verbal dyspraxi. Första personen började gråta när Jacob sa att jag har inget funktionshinder, utan ett handikapp. Jag är inte hindrad att göra något. Hon grät i en timme. Sedan har Jacob en hemsida, som han i och för sig har varit dålig på att uppdatera det sista året, men kan vara värd att läsa. Nu vill Jacob att han och jag ska starta en hemsida och informera om vd och det kanske kommer. Vi får se vad tiden utvisar.
Nej nu ska söndagen fortsätta med våra små problem för dagen. Lite ynklig med förkylning och feber, Jeppe ska välja ny bil och Sofia bakar. Fick just en déja vû. Precis detta hände för ca tio år sedan, då jag var i Halmstad på föreläsning och hade lite åmgest för barnen var hemma på sportlov. Detta löste de, genom att sysselsätta sig med att baka, en trippelsats med kanelbullar. Historien upprepar sig! Sofia bakar utan att kontrollerar vad vi har hemma. Två besök till affären redan, men det ska bli gott!
Njut av dagen!//M
Hej Malin. Min jakob har också hanndikapet verbal dyspraxi. Jag blev så glad när jag läste på din blogg eftersom man känner sig ganska ensam i detta. Roligt att höra att allt gått så bra för er jacob.Har du några bra tips och ideer så hade jag varit jätte tacksam om du velat dela med dig. Min mail är marikaschmidt@hotmail.com
SvaraRadera