Har lyckats fixa till mig ett "inläsningstillfälle" i silversmidet. På torsdag nästa vecka får jag ta igen ett tillfälle, vilket passar bra då jag har höstlov. Helt klart borde denna aktivitet vara subventionerad från arbetsgivaren, då det är rena terapin. Jag går min tredje kurs och denna gången på Folkuniversitetet i Kungsbacka. Ledaren är en man i sina bästa år. Han är en fd finmekaniker som blev intresserad av silversmide. Han har lösningar som få och ögon som en örn. Oerhört kritisk, men snabb med ett leende och beröm. Att han dessutom besitter förmågan "att alltid fina lösningar" är som en extra bonus.
Termins resultat har blivit varierat. Ringen som från början var tänkt att bli en "han och hon-ring", med två sammansatta ringar, blev en. Armbandet kan tyckas vara enkelt att göra. Det är ju bara en helt vanlig fyrkantig stav, men ack så arbetsamt att få den rätt riktad, filad och putsad till nästintill repfritt. Inte konstigt att Evfa Attling tar 2600 kronor för sitt. Just nu är det ett par örhängen, även dem i fyrkantig stav, som är under produktion. Lite synd bara att jag inte kan ha silverörhängen så länge, men vad gör det.
Tror jag ska vika dagen åt att söka efter fler idéer och tips, för jag får nog ta den där extrakursen som P-O startar upp direkt efter den pågående. Skulle tänka mig att göra några julklappar.
Sedan slog mig något:
"Upp och ner är lika långt, men inte lika lätt!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar