Oj,vilken härlig avslutningen på läsåret! En avslutning som eleverna höll i med ett sådant grymt stöd från Pelle-musikläraren. Väldigt många från sexan sjung solo, vilket var både så bra och tufft att de vågade. Vi började i klassrummet med att se på barnkonventionsfilmerna. Därefter gick vi till skolans idrottshall. Vi har ingen aula eller samlingslokal som tar alla på skolan, därför lokal valet. Detta har visat sig gå så bra och fungera så fint. Niorna tågar, till sjudande musik, igenom hallen för att gå upp på läktaren.
Därefter samlades vi igen för fika med glass, kakor, saft och kaffe som en elevs mormor och storasyster kom med. Så gulliga! Dessutom är det så grymt kul att det var så många vuxna med, ca nio stycken-för nitton elever, och ett gäng med syskon. Jag verkligen älskar att få dela med mig och få besök av föräldrar och syskon. Jag är övertygad om vi bjuder in regelbundet så kommer det kännas så mycket mer naturligt och trevligt när de kommer spontant på besök. Elever tycker det blir mindre pinsamt när just deras föräldrar kommer. Det lustiga är att "din mamma och pappa är coola, men mina är töntiga!"
Eftermiddagen slutade med gemensam lunch för personalen. Vi har tre pensionsavgångar och några som ska sluta. Helt klart så kommer det kännas till hösten då vi kommer att få nya kollegor. Det är precis som det ska vara, folk slutar, folk byter arbeten och nya utmanande uppgifter. Hösten kommer helt klart bli spännande.
Min dag slutade på Säröledens familjeläkare. Orkade inte stå emot den grymma värken i nacken som går ner i armen igen. Lite läskigt är det när känseln försvinner. Vår familjeläkare är så fantastisk. Normalt så gör de inte så mycket mer än att försöka lindra smärtan, men Katarina börjar med att traktion genom att dra isär kotorna och sedan ge mig morfin. Det tar en halvtimme så är jag hyfsat lindrad. Får sitta och vänta en stund innan Sofia kommer med buss för att köra hem mig. Helt klart är jag olämplig att köra bil nu ;).
Just nu kämpar jag med att hålla ögonen öppna så länge som möjligt, för att kunna krypa till kojs och sova i natt. Hoppas, hoppas att morfinet håller i sig och smärtan håller sig långt, långt bort. En metod att hålla mig vaken är genom att se Janne Josefssons Uppdrag granskning. Jag hade ganska svårt för Josefssons journalistiska metoder förrut, men jag tycker att han blir bättre och bättre. Samtidigt blir jag oerhört frusterad över hur Hannes Westerberg kan med att säga att han ångrar att han blev skjuten men inte att han kastade gatsten. Puckon som demonstrerar med våld. Våld föder våld!
Sommarkärlek till er alla!//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar