..och aldrig kommer jag att sluta med att klura. Klurar på varför det blir som det blir. Klurar på varför vissa är som de är. Klurar på varför vissa gör vissa val. Klurar på varför vissa barn får det svårare än andra. Klurar på varför vissa inte får barn och vissa som inte borde få får barn.
Det känns som om antalet barn med funktionshinder och barn som bor i dysfunktionella familjer ökar. Det väcker så många frågor hur vissa föräldrar väljer bort sina barn. Varför sorterar inte "naturen" bort dessa föräldrar? Det gör ont i hjärtat och troligen medaljens baksida med att arbeta med barn och ungdomar.
Medaljens framsida är när jag nås av vetskapen när det går bra för dessa ungdomar. Att få ett besök och se en nästan vuxen som har lyckats. Det värmer i hjärtat. Nya utmaningar väntar och det ska mötas med en vinnarskalles envishet.
Säger som Thomas di Leva - "Kan inte bara alla älska varandra".
Kärlek till er alla!//M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar