Följer med spänning den nya engelska serien på ettan, där en körledare ska få en grupp med mellanstadiekillar att förbättra sin läsning och skrivning. Han ser till att fånga killarnas tävlingsinstinkt. Det är lite spännande att se hur han får dem att börja läsa och att de faktiskt tycker att det är roligt. En sak som jag reagerar starkt på är hur nästan alla pappor ogillar att läsa och hur en pojk berättar att han sitter framför tv-spelet i över fyra timmar varje dag. Det är ju inte konstigt att de inte vill läsa. Hans metoder är helt klart spännande och väl värt att beakta. Kanske dags att införa tjej- och killklasser i Sverige igen?
Samtidigt kommer Skolinspektionens utredning om att elever med dyslexi inte får den hjälp de behöver och att det tar lång tid att få en utredning gjord. Varför händer inget? Detta har vi ju hört till leda under alla år som våra, idag vuxna barn, har gått i skolan. Hur en elev läser spelar ingen roll. Om de står på huvudet med Mp3-hörlurarna i eller om någon läser högt. Vi som lärare kanske ska se till att alla med behov får individuella planeringar. Alla = alla, hög- som svag- presterande (även om jag ogillar svag).
Vi måste vakna och se till att alla elever har möjlighet till att nå målen och helst av allt ska vi dessutom arbeta med IKT på ett sådant sätt som ger dem chans till att "levla" - klättra på "målstegen". Helt klart så har vi en spännande höst att gå till mötes, så det gäller nog att ha Lgr 11 och kursplanerna som nattlektyr juni, juli och augusti.
Kunskapens börda är inte tung! //M ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar